Menuett-visa

 Pröva försiktelig
      den du ej känner,
 handla uppriktelig
      med dina vänner;
 när man berömmer dig
      bliv inte röder,
 när man fördömer dig,
      tänk du har bröder.
 
 Kom inte stjälandes
      in uppÃ¥ laget,
 kom inte fälandes
      just uppÃ¥ slaget,
 när som man äta vill,
      liksom att snoka
 och som du mäta vill,
      vad de ha koka’.
 
 Stick ej din näsa i
      främmande kistor,
 lät bli att läsa i
      andras brevlistor;
 spör ej högdragen gäst,
      huru han heter,
 skÃ¥d’ ej lÃ¥ntagen häst,
      om han är feter.
 
 Den som vill hugga pÃ¥
      allting och rida,
 alla ord tugga pÃ¥,
      kan man ej lida;
 var ej den häftigste
      krokot att rätta,
 lät den beskäftigste
      bry sig med detta.
 
 Vill man förfäkta sig,
      kan du ej sanna’t,
 säg ej: ursäkta mig,
      jag vet väl annat;
 hÃ¥lt överskäringen
      din uti tömmen,
 var ej som käringen
      tvärt emot strömmen.
 
 Jordens besvärligste,
      ledsamste börda
 de som den kärligste
      fägnad ej vörda;
 mera du halsar dem,
      mindr’ ä de gina,
 mera du valsar dem,
      värre de grina.

 Själv mÃ¥ du tukta dig,
      rimmare tröga,
 rimmet bör frukta sig
      självt för de höga;
 verser Ã¥t tärnorna
      kan du väl giva,
 men lät för stjärnorna
      Stiernhielmar skriva.