Mina sagoslott
Svenska Dikter
Jag såg in i filosofens hus[1]
och förstod att han var lycklig...
Men mina sagoslott
stå
på sköra pelare obeskrivliga.
O mina sagoslott,
störten, störten
i gyllne grus.
Jag älskar eder alltför högt - dön.
Jag bygger eder upp igen
bävande
för att döda er - alltför sköna.
Mina sagoslott
I skolen en gång stå på jorden...
Då för jag mörk bort hammare och mejsel...
Världen tar slut för mig...
[redigera] Merknad
- ↑ Lichtenbergs snäckskal
| Rosenaltaret (Edith Södergran) | |
| Jorden blev förvandlad till en askhög | Var bo gudarna... 
|
