Näcken
Svenska Dikter
Quällens gullmoln fästet kransa.
Älfvorna på ängen dansa,
och den bladbekrönta Necken
gigan rör i silfverbäcken.
Liten pilt bland strandens pilar
i violens ånga hvilar,
Klangen hör från källans vatten,
Ropar i den stilla natten:
"Arma Gubbe! Varför spela?
Kan det smärtorna fördela?
Fritt du skog och mark må lifva
Skall Guds barn dock aldrig blifva!
Paradisets månskensnätter,
Edens blomsterkrönta slätter,
Ljusets Änglar i det höga,
Aldrig skådar dem ditt öga."
Tårar Gubbens anlet skölja,
Ned han dyker i sin bölja,
Gigan tystnar. Aldrig Necken
Spelar mer i silfverbäcken.
|
"Moraliska, religieusa och patriotiska sånger."
|
Övrigt Till Förruttnelsen | Endymion | Grymt verklighetens hårda band mig trycka | Näcken | Näktergalen | Suckarnas mystér | Amanda | Till Julia | Vad suckar häcken? | Vän! I förödelsens stund | Fången | Sängen | Resa, Amanda, jag skall |
