Nils Annerssas vise

Ja´ fråger fan ätter Hârrgåls-Ola,
ja´ får fôll klåcke så väl som han;
å inte bocker ja´ mej te jola,
fast ja´ ä fatti å han ä grann.

Han går mä råck åttå fine kläe,
å grove vammle har bare ja´;
han äter sôggel, ja´ äter skräe,
men ja´ vill int vare han ändá.

Fôll har han halsduk mä granne bråscher,
men den ä snodd kring en brännvinns-tratt;
fôll har han stövvler mä pomp-kaloscher,
men tong ä foten å bene matt.

Å när vi kommer i majstangs-dansen,
då får en se hvem som licker ä:
Ja´ spänner högt te den treije kransen,
han får int läggen opp övver knä.

Å bjur vi opp e å samme jänte,
så vet´l tusan hôlls dä bär te,
men grannlôtts-Ola han får allt vänte
tess fatti-Nisch tatt en sving äll tre.

Vesst frier han nu te Hârrgåls-Bôlla,
den vännste jänta på fämtan mil;
men inte raker ho bål i stôlla
å tar en tåckenen brännvinns-sil.

Ja´ hôger nåck hôlls ho några ôtt mej
i Rannsättskörka en gang i fjol;
ja´ ble så skrôv-gla, att - Gu fôrlôtt mej -
hva pastårn sa hörd´ ja´ allri ol.

Ja´ minns nåck ågg hôlls ho bliga på mej
i sistras, när ja´ va te Patron;
ja´ tänkt´, di yja skull´ recktitt flå mej,
å hjârte donk´ som a slag´ på lo´n.

Å fôll ja´ hôger hva ho sa te mej
i går när Ola låg full i staal:
"Å tror du, Nisch, att den där blir ve mej,
så ä du vesst litte trinn i skaal."

Då kom Patron, å han sa så hära:
"Min kära Nils, ä du ut å går?
Dä vraket Olof kan jag ej bära,
du blir min statdräng till nästa år."

Häj dunnskridon, dä va mjôlk i kôlla!
Kom nu å skäll mej te intnô ha!
Te åre geffter ja´ mej mä Bôlla
å köper klåcke i Filepsta.