Nybyggarliv

Björnen snarkar djupt i mon.
Grymma lon
sitter lömsk med vassa klon
gömd i breda tassen.
Nedom brinkens eneris
som en spis
röker ån och bruten is
rasslar ibland vassen.

Ensam går jag dagen all.
Björk och tall
darra vid min yxas fall,
spruta snö och flisor.

Men i hemmets ljumma frid
ung och blid
sjunger hon vid dagens id
lyckans lugna visor.

Går till lagårn, mönstrar glad
kornas rad,
fåren, knaprande på blad,
kalvarna i kätten;
hägnar lammet vid sin barm,
rik och varm,
lägger hö mot krubbans karm,
mjöl i vattenskvätten. --

Hör, på stigen knarrar det.
Lätta fjät
stanna, bakom videts nät
pigga ögon brinna.
Där du kommer, klädd i skinn,
flickan min,
är du luden, smärt och fin
som en ung varginna.

Middagsmål på stympad stam
bär du fram.
Riklig mat och kvinnoglam
gott i skogen smaka.
Hemmets värme för du med;
snår och träd
susa lent likt sommarns säd
kring vårt hus, min maka.