O, allernådigste allmänhet

O, allernådigste allmänhet,
blif ej förskräckt, fast en ny poët
sig uppenbarar i dessa tider,
då halfva verlden pegasen rider,
och fingerklådan är mäkta stor
i gamla Sverge, i fall ni tror.
Ty nu för tiden i höga Norden
poëter växa som svamp ur jorden
samt poëtissor (gud signe dem!),
som slåss med pennor i hvarje hem. -
Men lyckas någon af dessa visor
att spränga bort några spridda flisor
ur tråkigheternas tunga block,
så ha de fulgjort en uppgift dock.
Och nu, små barn, flygen ut i verlden
och gören pappa stor fröjd på färden
samt söken lifva med sångens röst,
om också endast ett enda bröst!
Ifall det lyckas, så hoppas far,
att öfverseende verlden har
med eder ungdom och brist på vana
att comme il faut eder vägen bana.
Att skiljas från er känns inte tungt -
good luck på färden! Och härmed punkt.

    Eder tillgifne fader.