Orfeus (Lenngren)

Traciens Karsten nedersteg
      till Tartarens rike ...
Var en stackars djävul teg,
häpnade för detta steg,
      näsvist utan like.

Nyheten av hans supplik
      Pluto storögd hörde:
sången, ljuv och änglalik,
harpans himmelska musik
      besten nästan rörde.

Men i hast Tartarns patron
      ses av vrede brinna,
och den resande person,
straffad för sin exkursion,
      får igen sin kvinna.

Dock för denna enda gång
      Pluto snart förlåter,
nänns ej göra pinan lång,
lönar virtuosens sång
      och ... tar kvinnan åter.