PÃ¥ ett benhus

 Här ser du vandringsman, en lämning av vÃ¥rt prÃ¥l.
 Ej är för dig och mig pÃ¥ jorden annan mÃ¥l.
 StÃ¥ stilla. Vad är värt pÃ¥ lyckans ban att fika?
 MÃ¥n ej en furstes ben med bondens äro lika?
 Dock, gÃ¥ din gilla gÃ¥ng och lykta väl ditt lopp.
 Sen du här sett, hur när oss dödens hand avkläder,
 att ej en gÃ¥ng till slut vi äga fyra bräder.
 SÃ¥ fäll ditt högmod ned och högre ställ ditt hopp.