Rosenaltaret

Jag skiljer mig från eder,
ty jag är mer än ni.

Jag är i skymning
tempelprästinna
invigd bevakande
framtidens eld.

- - - - - -

Jag träder ut till eder
med ett glatt budskap:
Guds rike börjar.
Icke Kristi
tynande välde,
nej högre, ljusare
mänskogestalter
träda till altaret,
bärande fram sin tacksamhet
överjordiskt doftande,
sinnesbetagande.

Där står altaret -
som en suck ur Guds bröst -
krönen det med rosor
att man endast ser ett berg av skönhet.
Lätt därpå
skall stundens ande sitta
drickande
ur bräckligt gyllne glas
stundens skål.