Sång vid aftäckning af Carl X Gustafs stod i Malmö

Hvad är bragden, om icke den fyller ett mål,
     Som i släktenas aning re’n fanns?
Om ej barnen vid härden i glimmande kol
Redan läste dess kommande glans?
          Träder segrarn ej fram
          Under stålhjälmens kam
     Med nödvändighets mejslade drag,
          Skall hans skimrande stod,
          Gjord af tårar och blod,
     Lösas upp som en dimbild en dag.

Du krigarfurste, som i bronsen glänser
På tyglad fåle här vid Sundets strand,
Naturen själf utstakat först de gränser,
Som med ditt svärd du bördat åt vårt land.
På Polens hed din seger skrefs i sanden,
Mot Sjællands ö du fåfängt sträckte handen,
När dig ett hit intill från ofvan nått;
Men svenskt är Skåne efter häfdens mening,
Och af eröfringen det vardt förening
Emellan hjärtan -- ej på kartan blott.

Träd, hjälte, fram i sommartider,
Då allt är fröjd och ögonlust!
Där du har kämpat dina strider,
Är solig fred från kust till kust.
Din ridt, som häfdaböcker gömma,
Gick väldigt fram i snö och blod;
Men gammalt hat nu fränder glömma
Och mötas tryggt omkring din stod.

     Krigare och monark,
     Sira, i sekler stark,
     Strand, som du gett!
     Hälsad af vapenvakt,
     Fladdrande fanors prakt,
     Tack för den grund du lagt:
     Sverge är ett!