Sigurd Jorsalafar

 Och yret piskar och stormen snor.
 Kung Sigurd sitter i tempelkor
 och stirrar tungsint och folket tror,
 att Sigurd lyssnar på psalmer.
 "Vår store hövding, vår gode kung,
 hans hår har grånat, hans själ är tung!"
 - Kung Sigurd drömmer, att han är ung,
 kung Sigurd drömmer om palmer!
 
 Det vandrar vågor i Sudersjö,
 det ståndar palmer på Sikelö,
 där mognar druvor, där mognar mö
 för hårde härmän på haven!
 - Kung Sigurds panna är hög och bred,
 hon sjunker tungt emot handen ned
 - det går en viskning i folkets led:
 "kung Sigurd lutar mot graven!"
 
 Vid Akersborg ståndar striden hård
 och yxa klingar mot hillebård.
 Där rider hövding i bräm av mård,
 hans häst är blodig i manen!
 - Kung Sigurds blick vandrar skum och vild
 från Helge Olavs till Jungfruns bild?
 - "O helge Olav, var Sigurd mild,
 kung Sigurd brottas med fanen!"
 
 Och snöstorm viner om tempelknut,
 och aftonsången är sjungen slut.
 "Följ med, o kung, förrän snön fyllt ut
 de sista stigade spåren!"
 Han svarar icke, hans tanke flyr
 från frost och vinter och storm och yr
 - som segerherre kung Sigurd styr
 med gyllne stam i Bosporen.