Skål i prästeståndet
Svenska Dikter
Den store anden går sin gång där ute,
Förklarar himlen och gör böljan fri;
Men även här, i kretsen som vi slute,
En fläkt utav hans vingar känne vi.
Vad liv han gjuter i vart hjärta neder,
Klär var förhoppning grön, som snart var stam!
Välkommen du vår nyårsdag, som leder
Den sena våren över Norden fram!
Skin glatt på stadens torn, på sjö och lunder,
Krön Riddarholmens spiror med din glans!
Ty Sveriges ära sover därinunder,
Och ingen glömme vad här fordom fanns!
Och när på Mälarvågen aftonljuset,
En hektisk rodnad likt, har slocknat ut,
Då se vi opp till mörkblå riddarhuset,
Det stjärnbeströdda, där all split tar slut.
Dit bedje vi till kungars kung att styra
Så rådslag som beslut till landets väl
Och till den frihet, som ej heter yra,
Och till den lydnad, som ej heter träl.
En majskål, bröder, för det kära Norden,
För kung och kungahus och tvillingstron,
För himlens grundlagsfrågor här på jorden:
Förädlad mänsklighet och religion!
Den 1 maj 1829.
