Skollofs-kolonier!

Vackra Göteborg, som rikt florerar
Vid din älf i klippomsluten dal
Och af själar nu i dag summerar
Hop ditt första hundratusental!
När i bred kolumn ditt saldo skrifves,
Flitens flaggbesökta metropol,
Ett »kulturens offerväsen» gifves,
Utan hvilket du ej nått ditt mål.

Du ett hjärta har som sig förbarmar;
Och du glömmer ej du har en skuld
Till den hop, som mödar sina armar
Att ditt järn, ditt trä blir bytt i guld;
Till de barn, som födts att biet härma
Inom arbetskupans mörka mur,
Men som än ej fått med biet svärma
Öfver dal och höjd i fri natur.

Tänk på barnen! Bygg i vårens riken
Upp en fredad plats åt dessa små,
Innan de ock hamna i fabriken
Långt från blomsteräng och bölja blå!
Bröd åt späda munnar du beskärde,
Skolan gaf du -- men det är ej allt:
Gif nu lärkans sång kring vårgrönt gärde
Och en fläkt af Västerhafvets salt!

Lifvets lösen är att bördor bära --
Fast på skilda sätt -- för litet hvar;
Lycklig den som får till vägkost tära
Ljusa minnen från sin barndoms dar!
Låt de små få se ett skönhetsskimmer
Öfver fosterjordens allvarsdrag,
Innan stadens slöjd och varfvets timmer
Kalla hem till lifslång arbetsdag!