Sonet 100

Hvar är du sångmö, som så länge dröjer
Om det att sjunga, som all makt dig ger?
Kanhända ock du lapprisånger höjer,
Som, lumpna, dra din kraft i dunklet ner?

Du glömska, kom igen och visa ånger
För slösad tid med ädla versers takt.
Sjung för den vän, som aktar dina sånger
Samt konst och stoff uti din penna lagt.

Upp, tröga sångmö, i hans anlet spana,
Om tiden ristat någon fåra der;
Och fins der en, höj då satirens fana,
Gör tidens makt föraktad, hvar den är.

Gif du min älskling rykte, förr'n hans lif
Har spilts af tiden och dess krumma knif!