Sonet 106

När jag i krönikor från forna tider
Ser menskor tecknade på utmärkt vis,
Och öfver sagans rim sin fägring sprider
Förnäma damers, vackra hjeltars pris;

Då, när som högst af skönhets glans de stråla
Från panna, ögon, läppar, hand och fot,
Jag ser, de gamle ville sådant måla,
Som just från dig nu glänser oss emot.

Så deras pris var blott en profetia
Om denna tid på förebildligt sätt;
Men då de blott i dunkel kunde sia,
Så sjöngo de dock ej ditt värde rätt.

Ja, vi som se dig här inför vårt öga,
Vi kunna undra, men dig prisa föga.