Sonet 117

Anklaga mig, att jag har knappat in
Den kärlek, som dig gäldas skulle lagligt,
Och glömt, att jag som tjenare är din,
Hvartill jag binds med tusen bojor dagligt;

Att jag med okändt folk har umgåtts käckt
Och verlden gett, hvad dyrköpt dig tillhörde,
Samt hissat segel för hvarenda fläkt,
Som mig ur sigte för ditt öga förde;

Bokför du mina nycker, mina fel,
Lägg misstro till, se'n du bevisat saken,
Ställ mig i skotthåll för ditt ögas spel,
Men skjut ej, när din vrede just är vaken;

Ty mitt försvar är: jag har allt begått,
Din kärleks tro och makt att pröfva blott.