Sonet 118

Liksom, att reta vår aptit, vi bruka
Förtära skarpa saker framför allt,
Och som, att förekomma hemlig sjuka,
Man gör sig sjelf till sjuk med bittert salt;

Så, af din sötma full, fast ej den äcklat,
I bittert kryddad spis jag sökte bot;
Och dermed sjelf mitt onda jag utvecklat,
Af helsa sjuk och utan verklig sot.

Min kärlekspolitik, som ville stäcka
Ett ondt, som än ej fans, har så mig stjelpt,
Och lyckats krankhet af en helsa väcka,
Som mått för godt och vill med ondt bli hjelpt.

Men ett jag lärt, och det är visst: den drogen
förgiftar den, som du gjort sjuk i hogen.