Sonet 128

Hur ofta, när du svärmar i musik
Och öfver lyckliga tangenter flyger
Med lätta fingrar, samt, på välljud rik,
Din harmoni in i mitt öra smyger,

Har jag mot klaffarne ej afund känt
Som fått i flygten bära handens börda,
Då mina läppar, som af blygsel bränt,
Sett på, hur trä har deras lön fått skörda.

Helt visst de bytte för en sådan lycka
Med dansande tangenter plats på stund,
Då dina fingrar älska att dem trycka
Och hylla dödt trä mera än min mun.

När lumpna klossar få så sälla vara, —
Låt dem din hand, mig läppen kyssa bara.