Sonet 19

Du glupska tid, gör slö hvar lejontass,
Låt jorden sina foster sjelf föröda,
Ur tigerns käft bryt tanden, hvit och hvass,
Låt åldrig Phoenix på sitt bål förblöda!

Gif glad och sorglig dag, när bort du går!
Gör hvad du vill, du tid på flyktig vinge,
Åt verlden och dess fröjd, som ej består, —
Blott i ett enda fall din lust du tvinge!

Gräf ej ditt märke i min älsklings hy,
Drag inga streck i den med åldrig penna.
Uti ditt lopp du må från honom fly,
Att tid, som blir, ett ideal må känna.

Dock, gör ditt värsta, gubbe, — trots din vigt,
Han evigt ung skall lefva i min dikt.