Sonet 24

Mitt öga leker konstnär och kan trolla
På hjertats grund din form, så skön och ren.
Min kropp är ramen, som skall bilden hålla,
Och målarns bästa konst är optiskt sken.

Ty genom målarns snällhet först du tränger
Dit, der ditt konterfej fins i förvar;
Djupt i min barm som i en bod det hänger,
Och dina ögon det till rutor har.

Nu se, hur öga hjelp åt öga hittar!
Mitt målade din form, och ditt för mig
Är fönster till mitt bröst, der solen tittar
Så gerna in, att få en blick på dig.

Ett saknar dock dess konst, trots färger bjerta:
Det målar, hvad det ser, men saknar hjerta.