Sonet 26

Min kärleks herrskare, som håller mig
Med din förtjenst i sträng vasallpligt fången,
Min hyllning, ej min konst att visa dig,
Som skriftligt bud dig sändes denna sången, —

En hyllning, den en konst, så arm som min,
I brist på ord framställer nästan naken,
I hopp, att dock en fantasi som din
I tankarne med drägt vill hjelpa saken;

Till dess den stjerna, som min bana leder,
Med vänligt sken nedblickar på min färd
Och någon praktskrud kring mitt armod breder,
Att göra mig din ljufva huldhet värd.

Då får jag stolt min kärleks tycke följa,
Till dess — för din kritik mitt hufvud hölja.