Sonet 39

Hur skall ditt lof i toner värdigt klinga,
Då du den bättre delen är af mig?
Hvad kan af eget pris mig sjelf jag bringa?
Och prisar jag ej blott mig sjelf i dig?

Just derför låt oss begge lefva skilda,
Och låt vår kärlek ej mer heta en;
Ty så skall lättare den gärd jag bilda,
Som jag är skyldig egna dig allen'.

O, hvilka qval skilsmessan gåfve se'n,
Om ej deri en ljuflig frist jag funne
Att nöta tid med tankar på min vän,
Och tid och tankar ljufligen förrunne.

Om den ej lärt mig dela en i tu, —
Jag med min lofsång här, i fjerran du!