Sonet 43

När ögat blundar, allra bäst det ser,
Ty hvad det ser om dagen, ej det aktar;
Men sofver jag, i drömmen du dig ter,
Och i dess rymd jag dunklet klart betraktar.

Men du, hvars skugga skuggors verld gör klar,
Hur skulle ej din form sig uppenbara
I dagens sken? Mer ljus än han du har,
Och drömmen klarnar för din skuggbild bara.

Hur skulle, säger jag, mitt öga ej
Bli lyckligt att dig se i dagens strålar,
Då mörka natten så ditt konterfej
För tjusta ögat genom sömnen målar?

Hvar dag är såsom natt, tills dig jag ser,
Hvar natt är dag, när du i drömmen ler.