Sonet 46

Nu rasar striden mördande och vild
Om dig emellan hjertat och mitt öga,
Ty ögat ensamt vill rå om din bild,
Men hjertat aktar detta anspråk föga.

Mitt hjerta påstår, att i det du bor,
Ett rum, dit aldrig menskligt öga tränger;
Motståndarn säger, att han slikt ej tror,
Ty bilden utaf dig hos honom hänger.

Att slita tvisten, har en nämnd man satt
Af kloka tankar, hjertats åbor alla,
Och deras utslag blifvit sådant, att
Till begge parter skilda rymder falla:

Mitt öga har ditt yttre på sin lott,
Mitt hjerta rätten till ditt inre fått.