Sonet 59

Om ingenting är nytt, men allt, som är,
Har varit förr, hur luras ej vår hjerna,
Som bråkar med att hitta på och bär,
Hvad förr är kläckt, i dagen än så gerna.

O, att din bild med minnets återblick
Om ock fem hundra år tillbaks i tiden,
I någon gammal bok jag skåda fick,
Se'n tanken först i bokstafsband blef smiden!

Jag ville se den forna verldens ord
Om din gestalt och om dess skönhets flamma,
Hvem högre nått, den eller vi, på jord,
Eller om lifvets kretslopp är det samma.

O, jag är viss, att skalden egnat har
Åt sämre mål sin sång i forna dar.