Sonet 76

Hvi är min vers så arm på nyhets prakt,
Ej vexlande och brokig som hos mången?
Hvi har jag ej med tiden vinn mig lagt
Om modets stil och utländsk snitt på sången?

Hvi skrifver jag blott om ett enda jemt
Och klär i ökänd klädnad mina rader,
Så att hvart ord, jag sagt, mitt namn har nämnt
Och visat genast, hvilken är dess fader?

Se, ljufva vän, jag skrifver städs om dig,
Om dig och kärlek handlar hvarje visa.
Att göra gammalt nytt, bäst lyckas mig,
Och hvad jag prisat förr, att åter prisa.

Som soln är ny och gammal hvarje dag,
Så slår min kärlek evigt samma slag.