Sonet 88

När du får lust en gång att glömma mig
Och den förtjenst, jag har, med hån betrakta,
Då vill jag strida mot mig sjelf för dig.
Fast du är falsk, dig såsom dygdig akta.

Sjelf bäst bekant med all min skröplighet,
Kan jag för dig berätta en historia
Om dolda fel, som jag mig ega vet;
Så min förlust föröka skall din gloria.

Ja, sjelf deraf jag båtnad hemta bör,
Ty medan känslorna för dig blott brinna,
Af all den orätt, som mig sjelf jag gör
Till vinst för dig, skall sjelf jag dubbelt vinna.

Så jag dig älskar, så jag hör dig till,
Att för din rätt allt ondt jag bära vill.