Sonet 91

En kittlar börd, en hvad han kan, det lilla,
En tycker gods, en annan styrka bäst,
En yfs af kläder, fast de sitta illa,
En skryter med sin falk, sin hund. sin häst;

Och hvarje lynne har sitt eget tycke,
Hvari det finner all sin njutnings höjd.
För mig dock sådant passar ej i stycke:
Jag samlar allt uti en högsta fröjd.

Din kärlek mer än mäktig börd mig gläder,
Mer än af falk och häst hvad skönast fans,
Mer rik den är än gods och granna kläder;
När dig jag har, har jag all verldens glans:

Olycklig blott, att du kan allt förstöra,
Som du mig gaf, och mig eländig göra!