Sorg och glädje

Sorg och glädje båda
Bodde i mitt hjerta,
Sorg i ena kammarn,
Glädje i den andra.
Oförsonligt skilda,
Rådde än den ena,
Än den andra ensam.
Se’n den enda kom dit,
Lär hon öppnat dörren
Och förenat båda,
Ty min sorg är sällhet,
Och min glädje vemod.