Tännforsen i vinterdräkt

     Se -- i vintertvång
     Sofver forsens sång
Under fängelsehvalfven af iskristall,
     Där i sommarljus
     Allt var färger och brus,
Då en regnbåge stod öfver skumhvitt fall.

     Men i dvalans frid
     Nalkas forsens tid,
Snart han vaknar igen under isens loft
     Och i klangrik vår
     Han som åskan går
Mellan strändernas genljud och furudoft.

     Nu en ungdomsflock
     Öfver sten och stock
Åter spänstigt sin vandrareränsel bär,
     Och från Åres höjd
     Bröstet häfs af fröjd:
Ingenstädes i världen är skönt som här!

     Kan du älska så,
     Bryt, o ungdom, då
Denna dvala, som lagt på ditt hem sin hand!
     Om du ville blott,
     Hvilken härlig lott
Att få känna som svensk i ett vaknadt land!