Tårarna

Re’n öfver skogens toppar solen stigit
Och spridt sin glöd i dalens dagg, der flickan
Med glädjetårad blick sin älskling mottog.
Han såg i hennes öga, log och talte:
"Du gret i aftse, när jag gick; jag kommer
Och ser dig gråta åter, goda flicka,
Nämn mig en skilnad mellan dessa tårar."
"En lika skilnad," sade sakta flickan,
"Som mellan qvällens dagg och morgondaggen,
Den ena lyser solen opp och skingrar,
Den andra qvarblir mulen hela natten."