Till Harald Wieselgren

den 2 Nov. 1895.

Hos Idun snart i festlig sal
Som hedersgäst du står,
Och laget bräddar sin pokal
För dina sexti år,
Och ungdomsmön från Valhalls borg
Bär fram, som hon är van,
Uti sin gröna videkorg
Odödlig astrakan.

Men innan bägarn till ditt pris
Blir höjd i glädtigt brus,
Tag mot ett tack på stilla vis
Från detta lugna hus;
Förr’n skämtet släpper svärmarna
På kvällens firmament,
Vi bringa mellan pärmarna
Ett ord i Agi’s pränt.

Hur ystra löjen än du sått,
Den som till djupet såg
Där fann en solig krusning blott
På forskarns allvarshåg.
Ditt skämt med blomsterlindad tagg
Likt rosen öppnar sig
För ögonblickets friska dagg, --
Men vid en arbetsstig.

Och därför kan med lif och lust
Du pejla häfdens blad
Och pressa fram en äkta must
Ur mången svårläst rad.
En liten nypa attiskt salt,
Som här och där du strör,
Ger saft och färg åt hvar gestalt,
Då du är porträttör.

Du aldrig girigt gömt ditt pund,
Men öppnat gladt och stort
Ditt vetandes förråd hvar stund,
Som Per och Pål dig sport.
Hur har du hjälpt författartörst
Att göra vägen kort!
Du från hans »källor» blåste först
Det tjocka dammet bort.

Må Idun ordet ha i kväll!
I vårt bibliotek
Främst bringa vi vårt tack och hell
För allvar och för lek.
En väldig man i »bokalist»
Uti vår lilla stat,
Är du, vän Harald, först och sist
En makalös kamrat!

'Samlade dikter af Carl Snoilsky - Fjärde bandet'
← Sång i Riddarholmskyrkan vid minneshögtiden den 17 september 1897	Till Gunnar Wennerberg →