Till fader Movitz, varutinnan han liknar honom vid ett skepp

 Kors, utan glas du ser ut, din kanalje,
 som ett rankigt skepp på böljan utan flagg,
 utan kopass och i brusande svalge
 strandat, plundrat, fullt av fattigdom och agg.
 stråken ... låt se ... ä masten, skeppet förer:
 Skjortan blir seglet, vimpeln nattkappan är —
 klippor och skär
 ä krogar här och där.
  
 Lik en shebeck, som i vågen arbetar,
 drives av och an, men stundom gör en lov
 och som i tusende vinklar uppletar
 ny förfriskning, kärl och tunnor, kap och rov!
 Jag är Neptun, som våg och seglen rörer;
 och denna Liljans krog är hamnen, jag tror.
 Och krögarmor
 hon är valfisken, bror!
  
 Lustigt plaisir ... Jag bara med dig skämtar!
 Här har du ditt glas — lägg ut! Nu vinden blås.
 Sök upp din grav ... snart grifteklockan klämtar,
 och din gamla brännvinsskuta hon förgås.
 Bacchus ditt skepp som redare tillhörer:
 änglarna bärga själen uti en slup.
 Sjunk i ditt djup —
 tag til valet en sup!