Till poeten Wetz

 Hör, I Orfei drängar,
 stämmen era strängar,
 knäppen alla
 til Apollos pris!
 I, som til exempel
 uti Fröjas tempel
 nederfalla,
 följen er kapris.
 I, som pröfven gammalt öl, gutår,
 eder önskas fuktigt silfverhår
 och en strupa som förmår!
  
 Basfioler klinga:
 tag hit bägarn...svinga,
 svinga, broder,
 svinga med din hatt!
 Visa dina dater —
 du har bra kamrater:
 Bacchi floder
 rinna dag och natt.
 Glas i hand och ljufligt strängaspel,
 huile de Venus, kummil och kanel
 blifve, broder Wetz, din del!
  
 Du på Pinden stretar,
 och din blod arbetar:
 hjärnan värker
 i din hufvudskål.
 Vid en brudsäng, broder,
 strödde du klenoder —
 ingen märker
 dina tankeprål.
 Sätt din hatt på hufvud, kära bror!
 Bacchi vingård står nu i sitt flor...
 se Kupido med sin mor!
  
 I de helga lunder
 mellan blixt och dunder
 Venus räcker
 bägarn utur skyn.
 Hon på molnet hvilar,
 han med vin och pilar
 sig utsträcker
 kring vår vattubryn.
 Ej i vatten, nej, i cyper-vin
 paradiset blommar, min kusin!
 Sätt dig neder — håll god min!
  
 Frukta intet dunder!
 Under öfver under:
 bägarn blänker
 klar som en juvel.
 Spegla dig — ditt hjärta
 skall bli kvitt all smärta,
 när du tänker
 blott på sång och spel.
 Du skall bli uti din målning kär:
 magnifikt din kopparnäsa bär
 Bacchi tron och Fröjas här.
  
 Vinet gör dig fager,
 vacker som en dager.
 Tag den lotten —
 knäpp vår basfiol!
 I hvart stop, du tömmer,
 nytt besvär du gömmer
 och på botten
 ser din lyckas sol.
 Lycka til Kupidos härlighet!
 Att i Bacchi vingård blifva fet,
 drick, bror Wetz — du är poet!