Tornväktaren

Ej allvarsam tanke i hjärtat slår rötter
när dagen står över oss, Stojande fröjd
då solar sig glatt på var leende höjd,
och dansar kring fälten med vingade fötter.
Men sen det blir tyst och den heliga natt
har kastat sitt stjärntäcke ut över världen,
då bortdunstar yrslan, då insomnar flärden
och hjärtat ser ner i sin bortgömda skatt.
Och ögat förtjust mellan blommorna vankar
som skina där högt på den himmelska äng,
och renare känslor och djupare tankar
kringsväva på mäktiga vingar din säng.