Tröst i tårar

Hvi står du som en sorgens bild,
Då allt är glädje blott?
Man märker det på ögonen:
Du gråtit -- det syns godt.

»Och grät jag än i ensamhet,
Min egen sorg det är,
Och rinner så min tysta tår,
Den lindring mig beskär.»

De glada vänner bedja dig:
Vi bjuda dig en hamn,
Hvad än du lidit för förlust,
Förtro det i vår famn.

»Hvad anar väl om detta kval
Er vilda ysterhet?
Förlorat -- nej, det har jag ej,
Hur än jag saknar det.»

Så res dig upp, bemanna dig,
Du har ju kraft därtill.
Förvärfva hvad du så begär!
Det går, när ungdom vill.

»Ack, ej förvärfva det jag kan,
Så långt kan jag ej nå.
Det står så högt i fjärran glans
Som stjärnan i det blå.»

Ej stjärnor man begär för sig,
Man gläds däråt allen,
Och lyfter hänryckt upp sin blick
Hvar natt mot deras sken.

»Och hänryckt blickarne ditupp
Jag lyfter alla dar.
Låt mig i natten gråta bort
Hvarenda tår jag har.»