Ungt mod.

Fins ej lots? Låt gå ändå!
Äfventyrligt skön är vågen.
Blåsten sticker skarpt: låt gå!
Vind i seglen, storm i hogen!

Doft af tång från mörkblå vatten,
Välkomstfläkt från djupets verld!
Spridda fiskarbloss i natten!
Kan du tänka bättre färd?

Talar man om skär och bankar?
LÃ¥t dem tala! Vinden snart
Jage bort de fega tankar
Och bevinge jullens fart!

Stolta fara! Fins då ingen,
Som dig älskar utom jag?
Lika godt! Med svarta vingen
Sväfva fram i trolskt behag!

O det susar, när du spänner
Flykten öfver dunklad våg;
Andeverldens magt jag känner,
Lifvande vårt glada tåg.

Korta äro glädjens stunder,
Njut dem derför, stark och ung!
Skulle jullen än gå under,
Modig död är aldrig tung.