Vällustens förakt

 O Yngling! rys att smaka
 De blomsterkrönta skÃ¥lar,
 Som Lustans Fé med listig hand dig räcker.
 Begäret hÃ¥ll tillbaka!
 Den purpursaft, där prÃ¥lar,
 Förnuftets strÃ¥le i ditt hjärta släcker.
 Snart ryslig natt betäcker
 Den häpna Andens öga:
 Till afgrundsbrädden drifven,
 Du klagar, öfvergifven,
 Och tordönsstämmor svara frÃ¥n det höga.
 O, darra! evigt dödde
 Den gudaeld, som än i stoftet glödde.
 
 MÃ¥ andra lifvets fröjder
 I skummande pokalen
 Med ifver söka, - i Ditt Tempel, Fröja.
 PÃ¥ bergens fria höjder,
 I stilla blomsterdalen
 Ã…t Alltets skönhet vill jag mig förnöja,
 Se Dagens Brud sig höja,
 Med gullröd prakt, ur vÃ¥gen,
 Se gyllne skyar simma
 Kring azurns fällt och glimma
 I skiftad glans den rika himlabÃ¥gen,
 Vill höra lärkan quittra
 Af fröjd - och källan slÃ¥ sin dofva zittra.
 
 DÃ¥ Nattens MÃ¥ne thronar
 I bleka stjernehÃ¥ren
 Och Karlavagnen rullar, tyst, kring Norden,
 DÃ¥ näktergalen tonar
 De eviga begären,
 Som aldrig, aldrig, fyllnad nÃ¥ pÃ¥ Jorden,
 En ängel dessa orden
 DÃ¥ hviskar i mitt öra:
 "HÃ¥ll obesmittad Bruden!
 "I hvita andeskruden
 "Hon snart skall möte med sin brudgum göra,
 "Och, lyft frÃ¥n Jordens dalar,
 "sitt intÃ¥g hÃ¥lla i hans blÃ¥a salar."
 
 O, fjärran öfver gruset
 Den helga staden prÃ¥lar -
 Han ler i hoppet, lik en dag, som randas -
 Där öfvervanskligt ljuset
 FrÃ¥n Pärltak Ã¥terstrÃ¥lar
 Och himmelsk vÃ¥rluft öfver nejden andas,
 Där gullpalatsen blandas
 Med skumma cederparker,
 Där änglaharpor klinga,
 Och silfverklockor ringa
 Till bords med Jovas fromma patriarker,
 Och lifsens strömmar flyta
 Och ambravindar krusa deras yta.
 
 Här evigt den sig gläder
 Som ej pÃ¥ Jorden trälar,
 I svarta brott ej fläckar sina händer.
 I ljusa högtidskläder,
 De trognas syskonsjälar
 GÃ¥, hand i hand, pÃ¥ Evighetens stränder.
 O! dit i glädjens länder,
 Min ande ock skall ila,
 I lifvets bad forskönas,
 Med himlarosor krönas
 Och säll i Edens cederskuggor hvila.
 Han under pröfningsÃ¥ren
 Ju följde oskuld och Natur i spÃ¥ren.