Vänner vid sjukbädden

 I talen ordspråk, talen som från ovan,
 och köksmoralens senapsdeg I bringen!
 Jag hör det nog, I han predikogåvan
 - en tröst för er, men tröst för annars ingen!
 Men läggen nådigst band på tungorna,
 de smidigsmorda visdomslungorna,
 och bort med salvelsen, som höves ingen!
 Låt mig ha fred och sparen lungorna
 - min själ är sjuk, men fraser hela ingen!
 
 Tag edra visors buller bort
 och bort med maningar av gammal välkänd sort,
 som ropa flyg! åt den, som brutit vingen!
 Och bort med fingrarne från sår, som svida,
 jag vill ha rätt att ensam genomlida
 mitt eget kval - jag vill ha tröst av ingen!