Väntan

 Vår framtid tycks mig lik en dunkel vall
 av tunga moln med kopparglans i färgen,
 som mörkgrön brons stå skogarne på bergen,
 som bläck är sjön och ån som smält metall.
 Av ångest pressas livets hjärtekammar,
 du starka makt, du makt, som slår och flammar
 giv ljus, bräck sönder kvalmet med en knall,
 slå tungt, slå hårt med dånets dova hammar.