Världsskymning
Från Svenska Dikter
Skall bildningens med svett förvärfda skatt
Förgås likt det Paris, som ännu kolar?
Har Hämnarn blindt i vildars händer satt,
Af lågor drypande, sin vredes skålar?
Du sjunker, sol! Den bländsyn Dikten målar,
Med dig försjunker i gemensam natt.
Till västerns kullar hastom att få fatt
Ännu en sista af dess sneda strålar!
I skymningen re’n rör sig af och an
En dimmig, tusenhöfdad Caliban,
Lik dunster stigande ur katakomber,
Otålig arfving till kulturens arf,
Naturlig son utaf ett tidehvarf,
Då vetenskapen uppfann nya bomber.
28 Maj 1871.
| 'Samlade dikter af Carl Snoilsky - Första bandet' | |
| ← Var det väl värdt? | Till E. → |
Första bandet | Andra bandet | Tredje bandet | Fjärde bandet | Femte bandet

