Våran prost

 Våran prost
 är rund som en ost
 och lärd som själva den onde,
 men gemen likväl
 och en vänlig själ
 och skäms ej, att far hans var bonde.
 Han lever som vi
 och dricker sitt kaffe med halva i
 som vi
 och ratar icke buteljen,
 älskar mat
 som vi
 och är lat
 som vi
 - men annat är det vid helgen.
 
 Så fort han fått prästrocken på,
 vi andra känna oss ynkligt små,
 men prosten likasom växer,
 för då är han prost från topp till tå
 och det en hejdundrande prost ändå
 i stort pastorat med annexer.
 Jag glömmer väl aldrig i all min dar,
 hur vördig han var
 här om sistens i kappan och kragen,
 hur världens barn
 han malde i kvarn
 och läste för köttet lagen!
 Och prosten grät
 - tacka för det,
 han talte om yttersta dagen!
 
 Och alla gräto vi ymnigt med,
 ty köttet sved
 och själen var allt satt i klämma.
 Och kyrkrådet smög sig med ryggen i kut
 vid tjänstens slut
 efter prosten ut,
 ty rådet var kallat till stämma.
 
 Men det förståss,
 vi repade oss,
 när prosten klarade strupen
 till sist och sade: "välkomna
 till smörgåsbordet och supen!"