VÃ¥rvisa

 Bort med höga ting!
 LÃ¥t man mÃ¥nans ring
 Ã–ver vÃ¥rt begrepp sig vända!
 Kom, du ljuva vÃ¥r,
 Som nu rÃ¥da fÃ¥r
 Och pÃ¥ vintren gör en ända!
 Gumma, dräng och piga,
 Oxe, ko och kviga,
 Kalv och lamm i glädje hoppa;
 Tuppen med sin fru
 Har förgätit nu,
 Att han en gÃ¥ng skall bli soppa.
 
 Se! hur stuten gÃ¥r
 Och med hornen slÃ¥r,
 Geten krummar sig för bocken;
 Tackan, yr och vill,
 Uppfylld av April,
 Roar all den ludna flocken.
 Men, min Marjo lilla,
 Oxen bölar illa,
 MÃ¥nn` man fodret honom nekar?
 Tänk, om det var allt,
 Om vÃ¥r boskap svalt;
 Tro mig, det blev andra lekar!
 
 Dock, min Marjo, kom!
 Bästa egendom
 Ã„r du mig i nöd och nöje.
 Har jag dig och bröd,
 Femton kalvars död
 Vill jag dÃ¥ se an med löje;
 Femti höns och flera,
 Tretti gäss och mera,
 Skulle jag för dig ej akta:
 Själva katten vet
 Med vad kärlighet
 Mina ögon dig betrakta.