Vallarelåt

 Hör du ej bjällrorna, hör du, hur sången
 vallar och går och går vilse i vall?
 Korna de råma och påskynda gången,
 följa i lunk efter jäntans trall.
 
 Hör, hur det ljuder kring myr och mo:
 Lilja — mi Lilja — mi Lilja — mi ko!
 Eko vaknar i bergigt bo,
 svarar ur hällarne
 långt norr i fjällarne:
 Lilja — mi Lilja — mi ko!
 
 Bjällklangen dallrar och faller och stiger,
 suset är stilla och vilar i ro,
 skogen är kvälltung och sömnig och tiger.
 Endast den vallande
 låten går kallande
 fram genom nejden kring myr och mo.
 
 Natten är nära och solskenet rymmer,
 ser du på tjärnet, hur töcknet står!
 Skuggan förlänges, förtätas och skymmer,
 snart över skogarne mörkret rår.
 
 Mörk sover tallen, mörk sover granen,
 dovare sorlar en bergbäcks fall.
 Fjärmare klingar den höga sopranen,
 vallar och går och går vilse i vall