Visa, när han fördes uthij fängelsett 1634.
1. Warer nu glad, mina fiender all!
Nu går thet effter edher willia!
Iagh föres nu bort från edhert förtaal.
Gud wil migh från edher schillia.
Iagh föres nu bort nordost i fiellen uthi boijor.
2. Iagh hade wäll tänckt at vinna then nådh
till gunst i Swerike at komma.
Men mennischeligh hielp är emoot Gudz rådh.
Thet skier alt siälen till fromma.
Iagh föres nu bort etc.
3. Wäxer thet gräs för vill Rene diur,
som i fiellen löpa och springha,
migh föder wäll Gudh innan boijor och muur,
fast werlden migh lenger will twingha.
Gudh blifwer wäll hoss migh nordost i fiellen, uthi boijor
4. Aldrigh föres iagh i werlden så långt,
för migh är Herren ther hemma;
aldrigh läses iagh i boijor så trongt,
min siäll kan ingen doch klemma.
Gudh tröste min siäll, fast än iagh skall dö uthi boijor!
5. Liffvet är kort, och tidhen giörs wrångh,
stoor haat blandt mennischior alla.
Iagh hoppas, min tidh, han blifwer eij långh.
Iagh will migh Herran befala.
Gudh blifwer wäll hoss migh nordost etc.
6. Ledit hafwer iagh iern, boijor och bandh
nu snart i fäm åhr så stilla.
Gudh hafwer bewarat krop, lijff och andh,
fast mångher hafwer welat migh illa.
Gudh råder ännu nordost etc.
7. Jag lider motgångh och tijger doch still,
Jagh strider med böner och tanckar.
Jagh slipper väll lööss, om herren gudh will,
fast lyckan wijker och wanckar.
Gudh råder ännu nordost etc.
8. Vnner doch eij migh Swerige then prijss
igien at komma medh ähro,
så unner migh gudh sit paradijss.
Hwad will iagh högre begära!
Gudh, frelsar min siäll nordost i fiellen uthur boijor!
9. Sij, iagh faar åstad i herrans gudz nampn!
Iagh låter migh gierna åtnöija.
Hwart uth thet bär, gudh blifwer min hampn.
Mina owenner winna doch fögha.
Gudh, förlossa min siäll, nordost i fiellen, uthur boijor!
10. Nu farer doch wäll, I menniskior all,
som migh hafwa welat uthhielpa!
I fahren och wäll, som önsker mitt faall
och hielpen migh lenger nidhstielpa!
Iagh önskar edher godt nordost i fiellen uthur boijor.
11. Edlingar och herrar hafwa bedhet för migh
sampt frugor och jungfrugor fromma.
MÃ¥ngh redheligh man hafwer winlagt sigh
migh till gunst i Swerige at komma.
Dock föres iagh bort, men inthet till mörckrens boijor.
12. Rätt stilla iagh måste toleligh,
hwad migh på läggies, uthstånda.
Iagh hoppas, gudz nåd hon öppnar än sigh,
som mig kan lossa utaff wåndha.
Gud råder ännu nordost wid fiellen, uthi boijor.
13. Jagh tackar min gud, iag hafwer eij giort
mitt fosterlandt något till skadha.
Min högsta orsak är allom wäll sport:
för ett giftermåll moste iag bada.
Ty föres iagh bort nordost till fiellen uthi boijor.
14. Kiäre wenner och slecht, gifwer eder till roo!
Migh är bäst timeligh lijdha;
tij sedhan fåår iagh i himmelen boo.
Iagh wil nu lijdha och bidha.
Iagh föres nu bort etc.
15. Jagh täncker, kan skie, thet kommer then dag,
min hustroo, hon önskar, hon woro
i werlden eij till. Doch önskar eij iagh,
at någhon the tidender båro
från Danmark till migh nordost etc.
16. Effter mörckt wäder yppar solen sigh
och skiener i werlden så wijdha.
Eij blifwer thet fängslet ewinnerligh!
Hwij skall iagh doch sörga och qwijdha!
Iagh föres nu etc.
17. Så befaller iagh gud min öfwerheet kiär,
ja Swerie, mitt fosterlandt kiära,
sampt liten och stoor, som ther inne är.
Må Gudh them alla beskära
fridh, glädie och roo, och stoor tröst mig i mina boijor!
18. Bidia will iagh både gammal och ungh,
them iag hafwer warit till hinder,
förlåter min brist! Then börda giörs tung,
som ökes och icke giörs minder.
Och önscher migh godt nordost i fiellen uthi boijor.
19. Alldrigh är daghen nossen så långh,
till oss will iu afftonen falla,
Then ena rätte then andras gångh;
wij äre doch menniskior alla.
Iagh föres etc.
20. Ropa högt, min siäll! Thet är nu tijdh.
Lijt eij på menniskior flera!
Haff jder och ångher, mott satanom strijdh!
Troo ingen i werldena mera!
Iagh föres etc.
21. Nu börias min sorgh. Nu gråter min wän.
Nu lee mina fiender alla.
Men min herre gudh, tu lefwer iu ähn!
Tigh will iagh troligh påkalla.
Tu frällser migh heem nordost från fiellen uthur boijor.
